Jag ser mig själv som en sorteringsarbetare. Kanske var det därför jag en gång bestämde mig för att gå in i bildskapandet för att troligtvis aldrig lämna det. För att kunna sortera. För att reda ut, ordna och försöka förstå de bitar som kommer i min väg. Det sker och har skett mycket i världen, det sker mycket i våra liv. Det är det stora och det lilla, det allmängiltiga och det privata. Jag försöker berätta något. Ibland vet jag inte själv vad det är. Svaret finns bortom bilden. Jag har lärt mig, genom alla möten med de som sett min konst, att svaret är och blir olika genom att vi alla är olika, på olika platser i våra liv. Konsten föreställer kanske det vi behöver se att den föreställer. Jag står ensam i min ateljé och gör något som kan liknas vid inre resor och tvingar ut bilder på det platta underlaget; ut att möta världen. Då jag jobbar med radio, sitter jag ensam i en studio och världen kommer in till mig.